Le revolution créatif

Och jag saknar dina andetag om natten

20/6-10 <3

Jools is back in town!

Ojojoj, pinsamt längesedan jag skrev i bloggen nu! Jag och Kex har diskuterat att vi måste byta design snarast faktiskt, detta börjar bli lite uttjatat.
Men jag har så himla mycket att berätta för er alla. Jag är just nu sjuk som ett troll, med en blodförgitning och högfeber, så därför tänkte jag under hela nästkommande dag, sätta mig ner för att skriva alla de inlägg jag har på lur. Det är lite alltmöjligt från små street art tips, longboards wannabeeees, om den berömda afrika resan med tillhörande bilder och även ett smaskigt poltiskt inlägg angående dubbelmorals makt i Malawis djupa djungler.

Men nu ikväll vill jag börja min comeback stort och visa en liten del ur en debatt över facebook, via en uppkäftig julija, en hög söta röd/gröna sympatitörer och till slut en sverige demokrat. (komihåg att ni kan klicka på bilderna för att se texten i stort format! kom igen, läs hela, den är väldigt värd faktiskt. och ja, den mulat färgade mannen är sverigedemokraten. om inte annat - läs mina kommentarer. och man kan även läsa den In action på facebook gruppen: “tystnaden som blir när en kompis säger att han är moderat”.)

 

Se hela debatt som sagt på: http://www.facebook.com/group.php?gid=126781070669843
(JAG FICK TILLOCHMED EN KILLE SOM REFERERADE TILL MIG. och tyckte att SD snubben skulle sluta ta person angrepp mot mig. puss på dig Vilhelm!) 

Nej, sova av sig lite feber vore ingen dum idé! Ni får höra mer ifrån mig imorgon som sagt. Hoppas ni sover gott Sverige!
Peaceloveandrevolution
//Jools

Stirrar ut i intet, blundar, tar ett djupt andetag, glömmer bort att andas, blodsmaken i munnen, tårarna faller, tillbaka till verkligheten, öppnar ögonen, möter världen med nya perspektiv

Stirrar ut i intet
vågar inte möta någons blick
när inget blir som man tänkt

Blundar
blundar så hårt det bara går
klumpen i magen värker
huvudet sprängs av onda tankar

Tar ett djupt andetag
andas
det är så svårt att andas
med det var texten på en annan sång
sanna ord bakom meningen
in, ut

Glömmer bort att andas
svarta tysta tankar
som blandas med
nikotin
koffein
anorexin

Blodsmaken i munnen
järn 
mer järn

Tårarna faller
jag faller
undrar var du är
du som skulle rädda mig
svart
svart som natten
ute är det nästan sommar

Försöker ta mig tillbaka till verkligheten
svårt
jävligt svårt
andas
glöm inte att andas
ändå glömmer jag bort
att leva

Öppnar ögonen
skogen verkar leva
rör sig sakta mot mig
klaustrofobin
gör sig påmind
skakar mig
skakar jag?
skar jag?

Möter världen med nya perspektiv
leva
jag vill inte leva
utan dig
vid min sida

Blod, svett, tårar
speglar den verklighet
som kallas för
mitt liv

/ Em
 

I morgon folk, i morgon!

Även om vissa dagar har varit kolsvarta så måste jag medge att två veckor har gått fortare än vad jag trodde att det skulle göra. Och i morgon är våra kära ic;are hemma igen. För tillfället (antar jag) att dom befinner sig i Etiopien. 
Jag har provat brudklänningen för sista gången idag. Och nu kan jag andas ut. Finjusteringar kvar nu, sen är det klart och betalt! Även fast jag inte kommer ens se till pengarna jag tjänat på den eftersom dom går direkt till Göteborgsresan. Men ändå. 
Vad ska jag mer säga. Jag vet inte. Mamma kom in och avbröt mig just så all min inspiration till det här inlägget försvann.
Jo! igår var jag och min mamma på HV3;ornas modevisning/projektarbete. Och jag sa ju att när brudklänningen är klar ska jag slänga ut symaskinen och inte titta på den ever igen. Tjaa, det gick sådär. När jag gick ut därifrån hade jag mer inspiration och idéer än jag haft på länge. Gosh, hur kan man hata och älska nånting så mycket på samma gång?
Jag vet inte hur många gånger jag brytit ihop, skadat mig, varit förbannad, stressat osv osv över allt jag gjort, klänningen, jackan, skjortan, you name it. Men ändå slutar jag inte. Destruktiv? Jaa kanske. Jag vet inte.

Men trots att jag älskar det jag gör, så älskar inte min rygg vad jag gör. Jag måstemåstemåste besöka någon som kan fixa den där jävla ryggen och höften innan jag inte kan stå på benen längre. Ibland har jag så ont att jag knappt kommer upp för trapporna i skolan. Än mindre roligt är det att sitta och sy en hel jävla dag. Så ja, sakta men säkert bryter jag ner mig själv. Och sen kommer lärarjäveln (alla insatta vet vem..) och säger åt mig; men emma, det är bara att träna upp ryggen.
Jaa, kanske det. Men:
1. Hur stor är chansen att jag ens skulle tänka över att TRÄNA?! Enda gången i mitt liv jag tränade frivilligt var under tiden jag åkte slalom, alltså några år sedan. Och det kunde jag inte fortsätta med eftersom jag blev skadad, men det är en annan historia.
2. Om man vet min såkallade “situation”, vilket hon gör, så säger man inte åt mig att träna. Jag tror inte att det är det bästa för mig just nu nej. Träning och idrott ger mig ångest. Jag har inte gått på idrotten på typ ett halvår om inte mer, för att jag inte klarar av det. Kan jag inte titta på mig själv i spegeln så tänker jag fan inte låta andra titta på mig heller.
3. Det skulle inte hjälpa. Punkt. Inte psykiskt och inte fysiskt heller.
Ge mig nån som kan knäcka till höftjäveln och jag är nöjd.

Klaga är jag bra på, och det har jag gjort nu.
Nu ska jag försöka sova. Jag vill vakna och känna att det är fredag. Att dom kommer hem. Att jag får sova fridfullt igen.

 

/ Em 

En vecka, sju dagar, oändligt med sekunder. Men bara en vecka kvar nu.

Den här veckan har inneburit både skratt och tårar. Och ilska. Saknad. Ångest. Och stress. Herre säger jag bara.

Jag kan bjuda på några bilder från veckans gång.

sne bild, men whatever.
Det blev fint väder och man kunde för första gången iår sitta ute på bron och äta frukost. Det var väldigt värt.

 
Min käre far tog även fram gräsklipparen (!?), mest bara för att lilleman skulle få åka på den. Men senare under veckan tog han även och klippte lite gräs. Vilket gräs undrade jag.

 
vad är grejen med att bilderna blir snea?
Jag tog tummen ur arslet och letade upp en klänning att ha på bröllopet i maj. Efter lite kreativa ändringar så hade jag ju en. Vilket kändes bra.

 
Årets första mjukglass. Eller tröstätning om så behagar. Jag och Anna hade sedan en förjävla trevlig och bra kväll. Mycket snack, skratt, modevisning (om än en dålig sådan och jag störde mig på allt, arbetsskada) osv osv. Bra var det iaf.
(annas bild btw)

 
Annas bild även detta.
Sista april spenderades hemma hos Anna. Med Malin och Matilda. Underbart. Kvällen innehöll allt från inte allt så nykter studsmattehoppning, demonelden, Moulin Rouge och prat i överflöd.

Sen så har jag jobbat stenhårt på brudklänningen. Men den får ni inte se förän den är klar. Vilket inte är länge kvar nu. Jag ska fan bli klar med den i veckan, så att jag kan spendera all min lediga tid med den älskade.
Pluggandet har inte gått alls. Och matte B boken skall brännas upp.. Jag får seriöst ångest av matte. Det är inte bra.
Vad mer? Jag vet inte.

Peace!
Emma 

 

Jag orkar inte det här längre. Ta mig härifrån.

Bara så att ni vet; Afrika är bajs.

Julija har tvingat mig att uppdatera bloggen två gånger den här veckan. Idag är det söndag, i morgon ny vecka, alltså måste jag blogga två gånger - idag. Om vadå? Jag vet inte. 
Så dom är i Afrika. Yey, jättekul för dom, mindre kul för dom som de lämnade här hemma. Anna och jag deppar ihop, men ska försöka göra det bästa av situationen och umgås, vara galna och snacka skit alldeles för mycket för någon frisk människan välmående. För jag och Anna är minst lika galna, och lägger man ihop oss två, kan det inte bli någonting annat än insane. Men vi har ju roligt iaf.

Ja, i fredags åkte dom, två dagar sen. Mitt hjärta gör ont. Det är inte okej att vara ifrån varandra i två veckor, det gör inte min skadade hjärna så mycket helare om jag säger så. Afrika är bajs. Helt klart. (även fast jag är liiiiite avundsjuk och helst hade velat följa med)
Här hemma är det dött. Jag syr och syr och syr lite till. Om fyra veckor är det bröllop och det betyder att jag har fyra veckor på mig att få klart en brudklänning. Som faktiskt snart är klar, men ändå. Bra blir det iaf. Trots att jag har tvivlat på mig själv alldeles för många gånger. Men innan den 29 maj står den (hänger den?) klar iaf.
Vad mer jag hade tänkt göra nu när våra vänner är iväg var att plugga. Jag har två jävla restprov kvar i matte som skall göras, bör tilläggas att jag är sämst på matte (och ändå läser jag matte B), har jag pluggat? neeej. Det är också bajs.
Jag vill mest ha sommarlov nu. Fylla 18, åka till göteborg med kärleken.

Och viktigast av allt! J A G S K A  S E  H I M ! !
Helt otroligt, i sex år har jag velat se dem och nu händer det verkligen. Den 18 juni åker jag och Josefin till göteborg. Den 20 juni ser vi HIM!

Jag saknar dig <3

Nu ska jag återvända till symaskinen.

Peace Love & Revolution!
Emma 

 4 dagar.
4 dagar är den samma som 96 timmar.
om 96 timmer kommer jag sitta på en buss påväg till stockholm för att klockan 20.00 åka med ett flyg.
det flyget kommer mellanlanda i Rom och sedan till etiopien.
från etiopien kommer sedan nästa flyg ta oss till vårt mål.
vår resa.
den som har tagit oss två år.
eller 724 dagar.
att samla ihop till.
Malawi - the warm heart of Africa!
“5 days left
     IC3
goes Malawi”
står det nu på våra skåp och det är en viss spänning i luften. pirr och nervositet.
19 dagar kommer vi vara borta och jag längtar så att det ilar i benmärgen.

Kex i sin tur har fått en fin lista av mig som hon säkert lär lägga upp här på bloggen, med saker som hon ska göra medan jag är borta. bland annat uppdatera själva bloggen lite oftare, bara så att vi får igång flytet igen. Jag kommer sakna henne. och Anna såklart. och alla andra med för den delen.
men nu; lite bilder!


Malawi beach

!


fishi!

Glöm mig inte!
PL&R

/Jools

UPdate

Det är lite dött här tror jag. Eller ja, märker jag, och alla andra. Jag vet inte hur många som sagt till mig att vi måste uppdatera, NU. Jaja, säger jag.
Julija är upptagen och uppstressad med sitt projektarbete. Hon kommer säkert (förhoppningsvis) att göra reklam för den.
Jag är upptagen och uppstressad med ett ton skolarbete och en brudklänning. Och det faktum att både min dator och mamma och pappas dator har stendöttihjäl. Jätteroligt. Så jag har fått ta fram min tekniska sida som jag så gärna döljer och starta igång gammdatorn, som den så fint kallas här hemma, och fixa internet på den. Den fungerar sådär, men åtminstone, fungerar.  
Vad har hänt sen sist då? Jag vet inte riktigt.
Jag har tagit en tripp till kära huvudstaden med klassen . Och jag säger bara, aldrig mer. Visst, det var roligt och så, men så jävla intensivt och stressigt och att stänga in nio hantverkare med deras *host*favoritlärare*host* med varandra i tre intensiva dygn ihop är inte en bra idé. 
Sen så har jag ju rest lite till. På sportlovet tog jag mig en liten tripp mot nordligare bredgrader. Luleå närmare bestämt. En resa som var bra mycket mer uppskattad än den tidigare.
Sen har det ju varit lite stress av allt möjligt här hemma. Bröllop, APU, bröllop, skola, bup, bröllop, läxor som växer och nämnde jag bröllop?
Det är ju snart maj tillomed, och då är det bröllop. Min stress över brudklänningen som borde stå klar snart växer för varje dag. Men det rör sig framåt. Sakta men jävligt säkert framåt.
APUplats är ju också fixad och direkt efter påsklovet slipper HV2;orna skolan i två veckor till. Jag vet inte riktigt vars min APUplats håller hus, men som tur är vet Hanna det och det kommer bli bra. 
Så just nu sitter jag i mitt gamla rum, i mina egenstickade strumpor och en fet jävla tröja och lyssnar på Kapten Röd. Och saknar min älskling. Som borde uppdatera sin blogg..
Jag har inte så mycket att säga atm. Uppdaterat har jag ju gjort iaf. Och mer kommer det att bli.

 
Luleå

finaste <3