HIPP HIPP HURRA, FÖR KUNGENS PUNG!
Idag har det regnat och regnat och regnat och regnat och regnat. JUSTJA: DET HAR REGNAT OCKSÅ!! -___________________-’ det är inte okey med regn i juli. den idioten som kom på regn i juli borde få stryk. Men dagens regn, trots att det gör ont att erkänna det, medförde något väldigt intressant. En diskussion om monarkin föddes på jobbet och jag har fastnat lite i de tankarna.
när jag och min familj var i stockholm för två år sen på husvagns semester(puss på svensson poäng!) så besökte vi drottningholmslott. jag och min far gick längst bak ytterst bittra. när vi kom till drottning elisabeths sovrum, så hajjade jag till. det rummet kostade 30 miljoner att bygga, 30 av världens främsta konstnärer kallades in för att dekorera och det tog c.15 år att bygga det rummet. MEN: hon använde det aldrig, utan det var bara för att visa upp för omvärlden hur fint hon hade det. Sådanna saker gör mig ärligt illamående. Att sätta en så stor del av folkets pengar, på en sak som aldrig används, förstår jag inte hur tankeprocessen pågick när det beslutet togs. Redan under den tiden pågick en utsugar teknik från de skattepengar som skulle ha använts till någon mycket mer vettigt.
Visst, jag tycker att det är fint att ha en person som representerar Sverige, men hur kan man ha mage att representera Sverige, om inte Sverige själv har valt dig som representant? Hade Sverige, via ett demokratiskt beslut, själva beslutat att den kunga familjen som är nu, skulle representera Sverige, så skulle jag inte säga något, fair enought, folket har talat. Men att bli född till representant, som dessutom inte har någon makt alls, utan får pengar för att vara sig själv, kan jag inte delge min sympati för. Att man dessutom använder våra skattepengar, för att denne person med familj, ska köpa lyxbåtar, flera lägenheter och dessutom ha en drös med slott, det förstår jag inte heller.
Prinsessan Viktoria kan jag dock buga mig för, den människan använder pengarna till att till exempel ge bort till olika organisationer som bekämpar fattigdom och svält. På så vis, genom henne, bidrar Sverige med pengar för att utveckla omvärlden till en mer solidarisk och rättvisvärld att leva på. Men, jag måste säga, att jag hellre har herr karl gustav som kung, än vår statsminister som president, för ärligt talat, så hade Sverige inte haft en chans att återuppbygga sig efter en sån misär som skulle ha uppstått då.
Med det sagt, så känns mitt kommukidhjärta bra mycket lättare.
godnatt!
