Le revolution créatif

Dubbelmoralens mästare

Emma: Idag när jag gick ner och åt frukost så var som sagt Alvin här. Han hade svarta mjukisbyxor på sig, och jag tänkte inte mer på det.

Tills jag ser modo-loggan på det ena benet, så jag tänker för mig själv; ÅHNEJ! vem fan har gett honom de där, skona barnet medans vi kan!

…

Sen kom jag på att det var jag som köpte den där modo-dressen..

jag gillar ryssmössan också.

(det absolut bästa när det kommer till att dela blogg med någon annan, är när man kan gå in och lägga till saker i de inlägg som redan har skrivits.)

Julija: Det roliga med denna dubbelmoral som både jag och emma kex gillar att utföra, är att nummer ett: vi klagar alltid på att Modo hockey tar upp alla pengar som borde ha fördelats jämt mellan sport och kultur. 80% av bidragen läggs till hockeyn, var av 30% av dem skulle egentligen ha gått till kulturen.
Men, Emmas flickvän och en av mina bästa vänner, Joyce det vill säga, råkar spela just för Modo och även några andra av mina vänner spelar där med. Jag har dessutom tre klasskompisar som spelar för Modo med och vi uppmuntrar dem alltid, samt tycker att det är awesome att dom spelar hockey, fast än dom är tjejer. ett slag för jämnställdheten! Att dessutom Övik är en av de få städerna i Sverige som har hockeygym för tjejer, är ju något som borde hyllas i decennier!
Dessutom, så fort det kommer till att man träffar någon från en annan stad, som råkar heja på något annat lag än Modo, så är vi båda snabba med att försvara moderlaget och blir plötsligt världens Modo fans.

När vi ändå är inne på dubbelmoral, så bör ju hägglunds frågan dras upp ännu en gång. Hägglunds är en av världens mest framgångsrika inom vapenindustrin och Hägglunds här i Övik, inte bara driver staden, utan även är den främsta vapen exporten till USAs krig mot Irak.
När staten tidigare i år, valde att köpa sina vapen från Finland istället för av Hägglunds, jublade alla kommukids, eftersom att det betyder slutet för Hägglunds stora undergång.
När vi sedan började tänka efter, så insåg vi att, på hägglunds jobbar det minst en person från varje familj, ur vår komun på 53 000 invånare. Det vill säga - den stora krashen för komunens ekonomi och även att tusentals människor kommer bli arbetslösa. Vad hejar man då på? Att vi inte bidrar till världskrig längre, men att folket i staden kommer försvinna? Moral är förjävligt ibland.

Emma: Okej, en ganska stor parantes, men jag ser ett mönster..

hmm, pälsmössa och modo-logga? Vad är det för folk vi hänger med Julija?

Peace!

// Bloggerskorna.