3dagar. 3dagar, så lång tid tog det tills jag känner mig alldeles för ensam ute i skogen. I morgon kommer jag klättra på väggarna om inte Julija kommer och räddar mig.
Jag skickade precis det här till henne;
“Det är ganska harmoniskt att sitta på sitt köksbord, med benen i skräddarställning, och titta på när kaffet rinner ner.”
Det är konstaterat, jag börjar bli galen.
Fast Julija tror bara att jag är Bergoms Gandhi, jag röstar på galenskapet.