Nytt år, en nystart
Det var så vi sa
Med ett nytt liv skulle vi möta världen
Tillsammans skulle vi klara allt
Men nu sitter jag ändå här
Med en klump i magen
Med tårar som väntar på att få välla fram
Jag håller emot
Håller emot så jävla hårt
Klarar det inte länge till
Vill inte veta
Vill inte vara den mörka gestalten i spegeln
Den som jag själv är så rädd för att vara
Jag har ingenting att gråta över längre
Ingenting kvar att sörja över
Jag gråter för ingen
Men gråter ändå
Svarta tunga tårar som rullar utför mina kinder
Svarta tankar som tynger mitt huvud
Ditt huvud
Vårt hjärta
Skuld, skuld för att jag utsätter dig för detta
Utsätter dig för mig
När allt jag vill är att vara nära
Så jävla nära
Min ryggrad
Du är min ryggrad
Jag försöker visa alla mina känslor
Men det är svårt, så svårt
Jag har aldrig varit den
Som visar vad jag känner
Hård som sten
Ett hjärta av sten
Men du kom
Mjukade upp mitt hjärta
Gjorde det varmt igen
Visade mig vad livet verkligen betyder
Visade mig ljus
Gav mig drömmar.
Jag <3 dig.
Litei impulspoesi, istället för att gå på lektionen. Kanske försvinner detta inlägg sen. Kanske inte. Jag skulle inte ens kalla det poesi. Den tål att poleras på. eller tas bort. Äsch, jag svamlar.
/ E
