Le revolution créatif

Jag önskar att världen vore lika lätt, som den var via de där små svart/bruna ögonen.
okrossbar är du i mina ögon och jag ser dig.

Jag vill känna dig
vi känner inte varandra
vi känns inte i varandra
jag känner inte i någon annan
men jag vill känna dig
som du känner dig
alltså, sådär
men du känns i mig 
i maggropen, på gatan
i folkhopen, på handflatan
i färgen, på solen
i benmärgen, på stolen

i det som är vi
alltså tid
det vill säga
exakt 11 veckor i celibat
utan varken sex, hunger eller tjat
för att du kändes i någon annan
som en spottloska, rakt på pannan
men jag levde istället
med lego under fötterna
som barndomsfasoner minus fråga chans
och planterade ner alla tonårsrötterna

för Jag vill känna det som är runt om
jag vill känna vartenda ord i varje sång
jag känner igen mig
i det som förut var jag
men sen kom facebook och talade om mig för
att jag inte längre borde ha mig själv kvar
så jag har glömt hur jag känns
men inte vad jag känner
och jag vill hellre känna hur du känns
men du kan inte uttala kanske
även om vi är ett kanske
så kanske
vi
tillslut slutar vara ett
tidsfördriv

Peace!
//Julija