Jag lär mig aldrig
när ångesten smyger sig på
överraskar mig varje gång
kan inte sitta still
sömnlös
uttråkad
Tittar mig i spegeln
hittar bara fel
här, där, överallt
skriken som ekar i min skalle
som vill tränga sig ut
försöker tvinga dem tillbaka
skadar det mig mer?
är jag verklig?
vem är jag?
vem är du?
Frågorna är många
svaren är få
panik, skakande händer
skrika
jag vill skrika
skrika sönder mina lungor
tills min röst inte bär
“Living this way is gonna make my mama cry”
men det är jag som gråter
i det tysta
när ingen ser
Min hjärna spelar mig ett spratt
låter mig inte leva
men tänk om min hjärna
bara är mig själv
som säger alla dessa
elaka saker till mig själv
Bara jag som straffar
straffar mig själv?
bara jag
bara
“You’re not even worth the fight..”
/ E